Sjukdom hos fiskarna på en fiskodling uppstår när fiskarnas immunförsvar av olika anledningar inte kan stå emot smittämnen som finns i vattnet. Ett effektivt sätt att motverka detta är att se till att fiskarnas allmäntillstånd och välfärd är god. I den här kursen ska vi dock titta på hur spridningen av smittämnen in till och inom anläggningen kan begränsas till att börja med och hur risken för sjukdom därigenom kan minskas.
Vi ska börja med att titta på fiskodlingsanläggningens yttre skydd. Det vill säga hur anläggningen kan skyddas från smittor som förs in utifrån.
Yttre smittskyddsbarriärer
Förebyggande smittskyddsarbete handlar om att förhindra att fiskarna kommer i kontakt med smittämnen som kan orsaka sjukdom. Vid alla tillfällen när föremål eller personer kommer in till odlingsanläggningen utifrån finns en ökad risk att smittämnen följer med och riskerar att föras vidare till fiskarna. Detta gäller inte bara vid inleveranser av nya fiskar utifrån utan även andra leveranser, eller när besökare kommer till odlingsanläggningen. Besökare kan vara allt från rena studiebesök och kontrollanter av olika slag till hantverkare och kunder med mera.
Alla typer av besök till anläggningen innebär en risk, men eftersom det är i stort sett omöjligt att helt undvika att vid något tillfälle låta utomstående fordon och personer komma in till odlingsanläggningen är det desto viktigare att vara smittskyddsmässigt förberedd för sådana tillfällen. Särskilt stor är risken om fordonen och/eller personerna nyligen besökt andra odlingsanläggningar. Eftersom det kan vara svårt att på förhand veta hur stor risk varje sådan besökare eller leverans medför är upprättande och uppehållande av strikta rutiner och yttre smittskyddsbarriärer för att förhindra införsel och spridning av smittor utifrån avgörande.
Åtgärderna för att minska risken för införsel av smitta kan delas in i två delar: dels fysiska smittskyddsbarriärer, dels besöksrutiner. Vi ska nu gå igenom dessa två mer ingående och titta på vilka typer av åtgärder som kan vara effektiva för att förhindra införsel av smitta utifrån.
För att skapa bättre kontroll på de fordon och besökare som kommer till anläggningen kan fysiska hinder och begränsningar vara ett sätt att minska riskerna. Här följer ett par exempel:
Staket och grindar
Genom att hägna in anläggningen minskar risken för att oannonserade besökare promenerar in. Detta ger möjlighet att göra en första viktig riskbedömning innan besökaren beträder området. Staket och grindar kan också fungera som en signal till den besökande (även hantverkare) om att ett smittskyddsområde beträds och att särskilda regler kan föreligga. Detta blir förstås extra tydligt med hjälp av skyltning.
Skyltar med telefonnummer till personal på fiskodlingen underlättar för besökare och minskar risken för att oanmälda personer kör in på anläggningen även om det inte är möjligt att alltid hålla grindarna stängda och låsta.
Angivna områden för besökares fordon
Det är lätt att glömma bort att fordon som körs från den ena odlingsanläggningen till den andra kan föra med sig smittämnen. Genom att avdela särskilda platser för besökares fordon förhindrar man att fordonen kontaminerar de områden där anläggningens egna fordon och personal rör sig i samband med odlingsarbetet. På så sätt minskar risken att besökares fordon sprider smittan in till anläggningen även om de råkar föra med sig smitta in.
Vi ska nu gå vidare och titta på hur anläggningen kan skyddas mot smitta när besökaren kommit dit.